I många hem finns brev, dagböcker och fotografier som berättar om gångna generationers liv. Men vad efterlämnar vår generation som berättar om oss? Vi skriver och fotograferar mer än någon annan tidigare generation, men i detta nu förlorar vi också mer information än någon annan generation före oss.
Det behöver inte förhålla sig på det här sättet! De framtida Supermatrix-tjänsterna kan hjälpa dig att förvara allt du någonsin skriver, fotograferar, spelar in och ritar.
Min mormorsmor dog några månader innan jag föddes. Jag vet emellertid mycket om henne som människa, eftersom jag har kunnat läsa de dagböcker och brev som hon skrivit till sin fästman och som har gått i arv i släkten. Hon levde sin ungdom och de första åren av sitt fullvuxna liv innan telefonen vann spridning. På den tiden höll man kontakt med vänner och släktingar så nära som i grannkommunerna genom att skriva brev. Den på detta sätt uppkomna kvarlåtenskapen har varit en veritabel skatt för dem som vill förstå forna tiders liv och människor.
Historikerna har beklagat att denna skatt sinat efter det att man också till grannkommunen började ringa per telefon. Denna tystnad håller emellertid på att ta slut nästan i smyg när e-posten har blivit en del av nästa alla människors vardag. Nu utbyter man skriftligt nyheter och tankar mer än någonsin.
Jag vet också hur den människa såg ut som skrev mormorsmors brev, eftersom jag har ett fotografi där hon är med min mormors far och med min ungefär femåriga mormor. Detta över hundra år gamla svartvita fotografi har bevarats bättre än många mycket färskare men bleknade färgbilder där jag är lika gammal.
Bittarna bleknar inte! En bild tagen med en digitalkamera bevaras som sådan – eller går förlorad som sådan. En betydande del av digitaltidens fotografier har redan gått förlorad eller åtminstone är de i farozonen.
Lagringsapparaterna far illa
Information går ofta förlorad i hemmen när den gamla apparaten av en eller annan orsak faller ur bruk. Om till exempel en gammal apparat går sönder kan det vara svårt att få reservdelar och det blir billigare att köpa en ny än att låta reparera den gamla. Men är då alla fotografier, videor, brev, e-postmeddelanden osv. bevarade t.ex. på en ROM- eller DVD-skiva? På långt när inte alltid.
Alla vet att skrapor kan förstöra en ROM-skiva. Skivorna kan emellertid förstöras även om man inte skulle hantera dem felaktigt. Det finns endast några få objektiva undersökningar om deras livstid. USA:s nationella standardinstitut uppskattar att en viss DVD-skivtyps genomsnittliga livstid är 25 år, om den förvaras i ideala förhållanden. Variationer i temperatur och fuktighet sänker livstidsförväntningarna.
Vidare har man i flera undersökningar konstaterat att kvaliteten på i synnerhet billiga skivmärken varierar mycket. Många av läsarna har säkert erfarenhet av att DVD-stationen inte kan skriva på en alldes ny skiva. Många har säkert i bekantskapskretsen fall där endast några år gamla skivor inte mer kan läsas. Själv har jag bl.a. en installations-ROM som jag köpte för tio år sedan och som jag sedan några år inte har kunnat installera på grund av fel i skivan. Eftersom skivan inte har några skråmor, är skivans informationslagringsskikt uppenbarligen förstört
Det lönar sig alltså inte att lita på att information som lagrats på dessa skivor står sig längre än fem år. Om man vill öka möjligheterna för att informationen bevaras, lönar det sig alltid att kopiera skivan på två olika tillverkares skivor
Lagringssätten förändras
Medlen att lagra information föråldras. Datorer som säljs i detta nu har i regel inte längre en s.k. ”skorpstation”. På 80-talet och i början av 90-talet lagrades på dessa skorpor mycket sådan information som man ville att skulle bevaras från en dator till en annan. Rom-DVD-skivorna kan gå samma öde till mötes under de närmaste tio åren.
Utveckling sker också i de metoder enligt vilka information ordnas på skivan. Detta utvecklingsarbete ger upphov till nya skiv- och filformat som gammal utrustning och programvara inte kan läsa. De gamla formaten faller så småningom ur bruk. Om du till exempel har lagrat dina bilder i TIFF-formatet som nu håller på att få vika undan, finns det inga garantier på att program som kommer att säljas om tio år kan läsa och behandla dem.
En livslång informationshantering som en tjänst
70 procent av alla filmade långfilmer har gått förlorade på grund av tidens tärande tand. I början av 2000-talet vaknade filmindustrin till att rädda sitt arv. Det är typiskt att kopierade och restaurerade filmer fortfarande arkiveras på filmrullar och inte i digital form. Nuförtiden kan man göra filmer som håller åtminstone 50 år. Däremot vet ingen hurdana digitala datamedier och lagringsformat datorerna kan läsa om 50 år.
En nybliven mormor till exempel som har bilder från barnbarnets dop kan ha samma bekymmer som filmindustrin: hur ska man förfara för att det nya barnbarnets egna barn en gång ska kunna titta på dessa bilder? Hur skulle hon kunna svara på denna fråga, när filmindustrins IT-experter inte har kunnat göra det? Hela saken kräver helt klart en ny infallsvinkel!
I Supermatrix-nätet köper du förvaringen av information som en tjänst för vars genomförande och skötsel servicecentralens proffs svarar. Av informationen tas regelbundet säkerhetskopior utan att du behöver sörja för saken. När tekniken avancerar överförs informationen från en utrustning till en annan och kopieras i nya lagringsformat utan att du vet om det. På samma sätt som i elnätet, där du inte när du tänder en lampa behöver veta att driften i Lovisa kraftverk just avbröts på grund av underhållsarbeten och att det gasturbinkraftverk som är avsett att jämna ut förbrukningstoppar just startade på ett par kilometers avstånd.
Här är det fråga om mycket annat än om hur information bevaras för kommande släktled. En livslång arkivering av information och en enkel åtkomst kan vara viktigt för dig i många situationer.
Förtroende är viktigt
I vems förvar är du färdig att anförtro dina värdesaker? Dina pengar? Säkerligen någon bank som fungerar enligt Finlands lagar och som är med i vardagen och livet på din ort. Att bli kund hos en bank i ett fjärran land skulle kräva insikter och sakkunskap. Hurdant är depositionsskyddet i den delen av världen? Hur korrumperad är bankens verksamhetsmiljö? Hur solvent är banken? Osv.
Banken vet mycket om ditt liv. Litar du på att din bank inte ger uppgifter om din ekonomiska ställning till din granne eller till ditt företags konkurrent? I Finland känner man visst inte till ett enda fall där banken skulle ha läckt uppgifter t.ex. till en konkurrent till bankens firmakund.
Och i vems förvar är du färdig att anförtro de första fotografierna av ditt barn? Eller det första e-postmeddelandet från din bättre hälft? Du vill säkert lita på att informationen finns till hands oberoende av vad som händer. Du vill också lita på att de inte läcker någonstans och att ingen annan än du använder dem.
